Pannkaksförrädaren

För bara ett par år sedan hade detta varit helgerån för mig. Att ta en söt och len maträtt som pannkaka och göra en salt version av den. Pannkakan, denna trogna vän sedan barndomsben, den fantastiska ursäkten för att få äta sylt, glass, grädde, sirap, socker – och sedan kalla det middag. Och nu presenterar jag alltså en ugnspannkaka med både en massa salt och grönsaker i! 
Skeptiker, ni har min förståelse. Men jag har gått över till andra sidan. Och för er som redan befinner er där, så är detta en fantastisk söt-salt-rökig, matig variant av den gamla barndomsvännen.

Äpplepannkaka med rödlök och rökt tofu
4 port

Pannkakssmet:

3 ägg

4 dl fullkornsvetemjöl

8 dl mjölk

0,75 tsk salt

1 tsk socker

Fyllning:

3 små sötsyrliga äpplen

3 rödlökar

200 g tofu med rökarom

1 dl pumpakärnor

0,5 tsk flingsalt

1 krm svartpeppar

2 msk smör till stekning

Sätt ugnen på 225 grader. Vispa upp ägg och tillsätt hälften av mjölken. Vispa ner mjölet och vispa till en slät smet. Tillsätt resten av mjölken, samt salt och socker. 

Skär äpplena i klyftor och skär löken i klyftor med, fast tunnare. Skär tofun i små tärningar, cirka 1x1 cm. Stek tofun i 1 msk smör, men bara ett par minuter så att den börjar få lite färg (den får mer färg i ugnen sen). Pensla en långpanna (cirka 40x50 cm) med smöret. Fördela äpple och lök i pannan och slå på pannkakssmeten. Strö över tofu och pumpakärnor. Smula över flingsalt och ta några tag med pepparkvarnen.

Grädda i 25-30 minuter i mitten av ugnen, tills pannkakan har stannat och fått fin färg. Låt stå ett par minuter innan servering. Servera med en saftig sallad, till exempel apelsin- och timjansdoftande vitkålssallad, och eventuellt rårörda lingon (om du håller hårt på principen sylt+pannkaka, eller bara älskar lingonsylt).

Sallad på en seglivad grönsak

Vitkålen. Den som dristar sig till att köpa ett huvud, kan lätt känna att det är som när man spontant och frikostigt bjudit hem någon en kväll, som sedan aldrig vill gå därifrån. Vitkålen tar helt enkelt aldrig slut. Den bara ligger där och ockuperar halva kylskåpet, utan att bidra med särskilt mycket. Så vad göra? 
1. Släng ut den i komposten när ingen ser, och köp aldrig mera vitkål.
eller
2. Tag ett recept, vilket som helst, och byt ut valfri ingrediens mot vitkål. Förr eller senare hittar vitkålen sitt sammanhang, och då är den inte så anstötlig längre.
Receptet nedan är vid första anblick misstänkt likt något som skulle kunna återfinnas i den s k salladsbaren i en bamba på 90-talet, men jag lovar att timjan, honung och rumstemperatur gör hela skillnaden!

Apelsin- och timjansdoftande vitkålssallad
4 port

2 apelsiner

3 morötter

Vitkål, ca 6-7 dl i hyvlat tillstånd

1 msk rapsolja

1 tsk timjan

0,5 tsk flytande honung

Salt, svartpeppar

Skala och skiva morötterna så tunt du orkar. Hyvla vitkål med osthyvel. Lägg i en stor bunke. Skala och skär apelsinerna i bitar, ta vara på den saft som frukten släpper från sig och häll ner i bunken. Ringla över olja och honung, strö över timjan och vänd runt ordentligt. Smaka av med salt och peppar.

Kålrabbi for president!

Kålrabbi är min nya bästa vän! Bara namnet alltså – hur det börjar med det ålderdomshemsluktande, färglösa kål för att sedan helt tvärt växla om det till supersnärtiga, kaxiga, aviga rabbi. Precis lika motsägelsefull är smaken – söt, frisk och saftig men med en distinkt ton av kål som liksom skär sig på ett skönt sätt mot alltihopa. Kålrabbi är finfint att göra sallad på, speciellt så här års när tomaterna och de andra salladsveteranerna har kastat in handduken.

Syrlig fänkåls- och kålrabbisallad
4 port

2 kålrabbi
1 fänkålstånd
2 syrliga äpplen
0,5 granatäpple
1 tsk fänkålsfrön
1 ekologisk citron
2 msk olivolja
Salt, svartpeppar

Skala kålrabbin och skär i millimetertunna skivor. Dela och skiva fänkålen lika tunt. Skär äpplena i tunna klyftor. Plocka ut granatäpplekärnorna. Lägg grönsakerna/frukten i en bunke.
Tvätta citronen och riv det yttersta skalet. Stöt fänkålsfröna i en mortel. Pressa ett par teskedar citronsaft. Blanda citronskal, 1 tsk citronsaft, olja, stött fänkål. Häll dressingen över grönsakerna och vänd försiktigt runt med en slickepott eller liknande. (Om du har tid, låt salladen stå och dra i en halvtimme, timme) Smaka av med salt och svartpeppar, och eventuellt lite mer citronsaft.

PS.

För övrigt önskar jag mig en matfotograf i julklapp. Mina maträtter klagar på mig.

Den fantastiska getosten

Sannerligen säger jag eder, det finns ingenting som inte en getost kan råda bot på. Och när nu rotfrukterna tagit över i grönsaksdisken, och matsedeln går på repeat, så smyger getosten in och gör en total makeover på rödbetan och moroten. En sötsyrlig, jordig supertrio i pajformat. 

Rödbets- och morotspaj med chèvre

Pajdeg:
2 dl mandelmjöl
1 dl vetemjöl
2 msk vetekli
50 g smör
1 ägg

Fyllning:
2 morötter
3 rödbetor
1 lök
2 vitlöksklyftor
1 msk olja
1,5 tsk rosmarin
1-1,5 tsk salt
1 krm svartpeppar
4 ägg
2,5 dl standardmjölk
200 chèvre
0,5 dl riven lagrad ost
0,5 dl mandel

Blanda mjölerna, med salt och finfördelat smör till en grynig massa. Tillsätt ägget och rör snabbt ihop till en deg. Tryck ut den i en pajform, cirka 25 cm i diameter och nagga med en gaffel. Ställ in formen i kylen i minst en halvtimme.
Sätt ugnen på 200 grader. Förgrädda pajskalet i 7-10 minuter.
Skala och riv rotfrukterna grovt på rivjärn. Hacka lök och vitlök fint. Fräs löken i oljan ett par minuter och tillsätt morötter och rödbetor. Mortla rosmarin och tillsätt i pannan. Fräs tills grönsakerna börjar mjukna. Smaka av med 0,5-1 tsk salt och svartpeppar. Ställ åt sidan.
Skiva getosten. Hacka mandeln grovt. Vispa ihop ägg och mjölk och tillsätt 1 tsk salt.
Varva rotfruktsfräset med getosten i pajskalet och häll på äggstanningen. Strö över riven ost och hackad mandel. Grädda i 40-45 minuter, tills pajen stannat. Om pajskalet blir för mörkt, täck kanterna med folie. Låt vila några minuter innan servering.

Müsliberoendet

Det första jag börjar längta efter när jag varit hemifrån en längre tid är yoghurt med rostad müsli. Frukost är min bästa måltid och jag är så löjligt konservativ när det kommer till frukostvanor. Visst kan gröten göra ett gästspel då och då, och pannkakor kan få markera helg från vardag. Men det som skapar en trygg och trösterik start på en mödosam dag är en skål yoghurt med frukt och hemmagjord müsli, där själva müslin står som en garant för att den här dagen kommer gå bra den också. Kanske är det den där extra timman som man sprungit fram och tillbaka mellan ugnen och soffan med timern i högsta hugg, rört runt frenetiskt i långpannan och gjort sig till, som skapar någon slags känsla av omhändertagande och omsorg?                             

Rostad müsli
1 liter havregryn
1 liter rågflingor
4 dl blandade nötter och frön (solrosfrön, pumpakärnor, mandel, hasselnötter, valnötter, cashew, vad helst du känner för)
0,75 dl socker
1 msk ingefära (kan bytas mot kanel)
0,75 tsk salt
0,5 dl raps- eller solrosolja
4-5 dl vatten

2 dl torkad frukt

Sätt ugnen på 200 grader. Hacka nötterna grovt. Blanda nötter och frön, rågflingor, havregryn, salt, socker och ingefära i en stor bunke. Tillsätt olja och vatten, lite i taget och vänd runt grynblandningen med lätta tag, tills det börjar bildas klumpar. Häll müsliblandningen i en långpanna och rosta i mitten av ugnen i 45-60 minuter. Rör om med jämna mellanrum, och allt oftare på slutet. Tillsätt den torkade frukten när müslin svalnat och förvara i en burk med tättslutande lock.

Blomkålens upprättelse

Plats på scen för... blomkålen! Det är en fin grönsak som av någon anledning inte för med sig så mycket glamour. Kanske för någon en gång fick för sig att para ihop den med räfflade morotsslantar och ärtor och kalla det sommarblandning. Gärna serverad överkokt i storköksmiljö. Eller för att den figurerar i kokböcker från förr i tiden då man inte förstod sig på färgfoto och propagerade för råkost utan kryddor. Eller för att namnet slutar på kål, som associeras med vinter, fattigdom och fislukt. Blomkålen har helt enkelt hamnat i dåligt sällskap.
Men se, jag stylar om blomkålen, och fram träder en ny skapelse.

Rostad blomkålssallad med mandeldressing och rökt tofu
4 port

1 stort blomkålshuvud
1 msk olivolja
0,5-0,75 tsk salt
2 dl matvete
1 grönsaksbuljongtärning
300 g körsbärstomater
100 g babyspenat
100 g rökt tofu
1 msk solrosolja
1 dl mandel
1 citron
Salt, svartpeppar

Sätt ugnen på 200 grader. Bryt isär blomkålshuvudet i buketter. Ringla över olivolja och salt och strö ut på en plåt med bakplåtspapper. Rosta i ugnen i cirka 15 minuter, blomkålen får gärna ha lite tuggmotstånd kvar. 
Koka matvetet al dente i grönsaksbuljong. Mixa mandeln så fint som möjligt, gärna i en tillsatsskål för stavmixer, eller något annat lika litet mixerutrymme. Riv skalet på citronen och pressa ur saften. Tillsätt skal och saft till mandeln och fortsätt mixa. Tillsätt vatten och mixa tills du får en sås som är flytande men fortfarande krämig. Smaka av med salt. 
Skär tofun i små tärningar och stek dem gyllenbruna och knapriga i solrosolja.
Skär tomaterna och varva matvete, blomkål, spenat och tomater på ett stort fat. Peppra och toppa med tofun och servera med mandeldressingen.

Mer paprika

Nej, jag orkar inte skriva nåt om detta. Jag är lite trött på grillad paprika... men så har jag också ätit det i ett antal dagar nu. Men när jag åt den här salladen första gången var det trevligt.

Grillad paprikasallad med linser och panerad fetaost

4 port

10 grillade paprikor

2 dl gröna eller svarta linser

1 grönsaksbuljongtärning

0,5 dl balsamvinäger

2 msk olivolja

100 g babyspenat

0,5 galia- eller honungsmelon

200 g fetaost

1 ägg

0,5 dl ströbröd

1 msk smör

Salt, svartpeppar

Bröd till servering

Koka linserna al dente i grönsaksbuljong. Låt svalna. Tillsätt balsamvinäger och olivolja och smaka av med salt och peppar. 

Skär melonen och paprikan i bitar. Varva spenat, melon, paprika och linser på ett stort fat. 

Skär fetaosten i ganska stora tärningar. Vispa upp ägget. Doppa osten i ägget och vänd sedan runt i ströbröd. Hetta upp smöret i en stekpanna och stek tärningarna gyllenbruna på alla sidor. Toppa salladen med nystekt fetaost och servera med bröd.

Hello paprika-lovers!

Nu blir det paprika, precis som utlovat. Denna ljuva grönsak kommer allra bäst till sin rätt grillad, anser jag. Den blir sötare och fylligare, och har du råkat ut för ett parti paprika som inte smakar så mycket, är detta en bra knep för att reparera skadan. Usch, ett jobbigt extramoment, tänker du kanske. Ja, men passa på att grilla ett par kilo på en gång då och förvara i kylen sedan. En liten grillad paprika slinker ner i de flesta rätter. 

Pasta med paprikasås, rostad rödlök och hasselnötter
1 portion

1 stor rödlök
1 tsk olivolja

3 grillade paprikor (se nedan)
1 liten vitlöksklyfta
1 knivsudd stark chili
0,5 dl vatten
1 msk créme fraiche
1 tsk citronsaft
1 stor rödlök
1 tsk olivolja
Salt

70 g pasta
1 näve ruccola

0,25 dl hasselnötter

Sätt ugnen på 200 grader. Skär rödlöken i klyftor, droppa över lite olja, salta lätt. Lägg på en plåt med bakplåtspapper, sätt in i ugnen, ganska högt upp och rosta i 15-20 minuter. (Ugnrostad lök är också supergott till mycket, så även här kan du slänga in några extra lökar när ugnen ändå är igång)
Lägg nötterna i en form och rosta dem samtidigt som löken, i cirka 15 minuter. Låt svalna och gnugga sedan av skalet med händerna. Hacka grovt.
Koka pasta enligt anvisningarna på förpackningen.
Hacka vitlöken fint och fräs i lite olja i en kastrull, tillsammans med chilin. Skär paprika i bitar och tillsätt drygt hälften i kastrullen. Häll på vattnet och låt puttra ett par minuter. Ta av kastrullen från plattan och mixa med stavmixer. Tillsätt créme frachie och koka upp igen. Smaka av med citronsaft och salt.
Blanda ner pastan i såsen och tillsätt löken och resten av paprikan. Toppa med ruccola och hasselnötter. 


Grillad paprika

Inga konstigheter egentligen. Dela valfritt antal paprika på hälften, kärna ur och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Grilla i 20-25 minuter i mitten av ugnen på 200 grader. Låt dem svalna i en bunke, övertäckt med en tallrik eller dylikt, i minst 20 minuter, sen brukar det gå bra att dra av skalet. 

Laprika paprika

Jag skulle bara köpa lite mjölk... 
Jag är urusel på att hålla mig till handlingslistan. Idag kom jag hem med två paket fetaost, en parmesan, en melon, en klase bananer, och – 2 kg paprika. De kostade ju bara 16,90 kr/kg! Jag kunde verkligen inte motstå. Nu blir det paprika i dagarna tre, och jag kommer visa er varför det är världens bästa grönsak! 
Stay tuned.

Singelmat!

Kära singlar! 

Jag dedikerar detta recept till er (och kanske kommer det komma fler framöver) 

Jag vet, mat är socialt och de flesta äter hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam. Men om man nu är ensamboende och inte orkar bjuda hem en middagskamrat varje gång man ska få sig lite föda, vad gör man då? Jo, man lägger litegrann av den där förmodade, saknade kärlek på sig själv! 'Cause you're worth it! För sjutton!

Så sluta ömka och fram med bästa kockkniven och finaste tomaterna.

Tomat- och kikärtssallad med feta

1 port

2 dl kokta kikärtor (helst hemkokta)

3-4 mogna tomater

Skal av en halv citron

1 tsk citronsaft

0,5 msk olivolja

40 g fetaost

En näve ruccola eller bladspenat

1 brödbit

Salt, svartpeppar

Blanda kikärtorna med citronskal, citronsaft och olja, salta lätt. Låt stå en stund, gärna 1-2 timmar om du har den typen av framförhållning. 

Skär tomaterna i klyftor, lägg i ett durkslag och salta lätt; på så vis försvinner lite av vattnet och du får mer smak. Blanda tomater, ruccola och kikärtor på en tallrik, peppra och smula över fetaosten. Rosta brödet och riv i bitar över salladen.

Mumsa i dig hela härligheten framför din favoritserie eller med en bra bok och konstatera hur ICKE-SORGLIG du är. <3 <3 <3

Påsklov och pålägg

Under en ganska lång tid har jag varit begravd i mitt examensarbete och det har gått ut över det mesta. Bland annat matlagningen. Så blev det då äntligen inlämning och en liten påskledighet att se om sin sargade kropp och själ på. Jag tog tåget hem till mamma och pappa och blev matad i fem dagar. Alltså inte så mycket kreativitet och matlagande från min sida. Mest sitta vid köksbänken och se på när föräldrarna trollade fram fantastiska måltider. Jag skulle vilja säga att det var i utbyte mot mitt underhållande sällskap, men faktum var att jag var ganska off. Nåja. Ett litet pålägg tog jag mig an på långfredagsmorgonen. 

Rosmarindoftande kikärtsröra med citron

4 dl kokta kikärtor

1/2 dl olivolja

Skal av 1/2 citron

1 tsk citronsaft

1 pressad vitlöksklyfta

1/2 tsk rosmarin, mortlad

1 knivsudd starkt chilipulver

1/2 krm svartpeppar

1/2 tsk salt

Mixa alla ingredienser, utom saltet, i matberedare eller med stavmixer. Tillsätt 1-2 msk vatten om röran känns torr. Smaka av med saltet. Klart.

Fräschast i stan

Citronen är kompis med alla! Säg den grönsak som inte vill ha sällskap av lite citrus, lite zest, lite saft, lite syrlighet som lyfter och ger attityd! 

Ibland vill man ha den där krispiga känslan som bara råa grönsaker kan erbjuda, men samtidigt inte känna att det är någon sorglig råkosttallrik a la hemkunskapsboken man tuggar på. Släng in lite citron så är saken klar!

Citronmarinerade grönsaker

Rivet skal av en citron 

1 tsk citronsaft

2 msk olivolja

2 krm salt

Ett stånd broccoli

eller 

1/2 zucchini

2 morötter

Blanda ingredienserna till marinaden i en bunke. 

Med broccoli: Skiva stammen på broccolin tunt, bryt isär buketter och skiva dem också. Vänd runt i marinaden och låt stå, minst 20 minuter, men gärna ett par timmar. Det är inget extra jobb, gott folk, bara framförhållning!

Med zucchini och morot: Dela zucchinin på längden och skiva så tunt du kan. Salta lätt och låt ligga en stund tills vattnet börjar tränga ut, cirka en kvart. Krama ur så mycket vätska du kan. Dela morötterna på längden och skiva dem lika tunt. Fortsätt som ovan.

Dumplings!

Nu börjar jag nog bli lite högmodig. Jag har alltså lagat dumplings för andra gången i mitt liv, och lägger alltså redan ut ett recept här utan att skämmas. Men jag tycker liksom att det är så roligt att dela med mig av mina experiment och upptäckter i köket, och nu har jag alltså upptäckt att det här med dumplings var inte så himla svårt. Fast det är klart, det tar lite tid. Men varför genomföra hela spektaklet själv? Bjud hem en kompis och pyssla ihop, så går det fortare!

Amatörens gröna dumplings

Deg: 4 dl vetemjöl

2 krm salt

1,75 dl vatten

Fyllning:

300 g silktofu

250 g spenat

1/2 purjo

300 g champinjoner

2 stora vitlöksklyftor

En rejäl bit ingefära (sisådär 5 cm)

1 krm chili (stark)

1 msk japansk soja

1 krm sesamolja

salt (ca 1 tsk)

En nypa socker

Några varv med pepparkvarnen

Solrosolja till stekning

Börja med degen, blanda ner saltet i mjölet och mjölet i vattnet. Knåda till en smidig deg (gärna med handen). Låt vila medan du gör fyllningen.

Hacka svampen fint och strimla purjolöken. Skala och hacka vitlök och ingefära riktigt fint. Fräs svampen i en stekpanna utan fett, tills vattnet börjar försvinna. Ringla över lite solrosolja och tillsätt purjo, vitlök, ingefära och chili. Fräs ett par minuter och tillsätt sedan spenaten. Tillsätt sojan och droppa försiktigt över sesamolja. Salta. Ta av från plattan och tillsätt tofun, mosad med gaffel. Smaka av med lite socker, ev mer salt och lite nymald peppar.

Dela degen i små bollar och kavla till 1-2 mm tunna plattor. Jag gör dem ganska stora, cirka 8-10 cm i diameter. Lägg en matsked fyllning på varje och lyft upp kanterna och nyp ihop, först på mitten och sedan ut mot sidorna, så att det blir som små mandelformade knyten. Lägg de färdiga knytena på mjölade tallrikar. Fyllningen kommer så småningom blöta upp degen, så antingen jobbar du riktigt snabbt, eller så steker du i omgångar medan du gör klart knytena.

Hetta upp olja (snåla inte) i en stekpanna och stek knytena ett par minuter. Slå på lite vatten, kanske en halv dl, bara precis så det täcker botten av stekpannan. Lägg på ett lock och låt knyten ångkokstekas ett par minuter. Färdigt!

Servera med citrusmarinerade grönsaker och ev. nåt att dippa i (bra recept på dipsås efterlyses!)

Himmelsk röra

... var den bedrägliga rubriken under vilken man kunde stoppa in allsköns olycksaliga rester när jag gick på mellanstadiet. Himmelsk röra bådade aldrig gott, och jag undrar än idag hur kökspersonalen inte kunde komma på något bättre än att blanda ut gamla köttfärsrester med torrt ris, eller slänga ner alltsammans i en makaronipudding.
Nåväl, när man tar bort touchen av storkök och unnar sig rätten att göra något slags urval, kan det vara ett ganska roligt sätt att laga mat på - att låta diverse bortglömda saker i kyl och skafferi beblanda sig med varandra.

Att göra chipsliknande saker av rotselleri har jag lärt mig av min fina vän Johanna, så sänd era tacksamma tankar till henne när ni avnjuter härligheterna!

Grön matvete-otto med rotsellerichips och linssallad
2 portioner

MATVETE-OTTO
1 vitlöksklyfta
1 liten gul lök
1 dl matvete
1/2 msk olivolja
200 g spenat (frusen går utmärkt)
2 msk grädde
Salt, svartpeppar

1/2 riven parmesanost (eller billigare dito)

LINSSALLAD
1 dl röda linser
1/2 buljongtärning
2 msk finhackad rödlök
4-5 soltorkade tomater i olja
1/2 äpple
1/2 balsamvinäger
Salt och svartpeppar

ROTSELLERICHIPS
En rejäl klyfta rotselleri (kanske typ 150-200 g)
1/4 citron
Olivolja
Salt

Börja med linssalladen. Koka linserna i cirka 1,5 dl vatten + buljongtärning i 3-5 minuter. De ska vara riktigt al dente. Låt svalna i kastrullen. Hacka rödlök och tomater, skär äpplet i små bitar. Blanda ner i linserna, häll på vinäger, salta och peppra. 

Hacka lök och vitlök fint. Fräs på svag värme i oljan tills den börjar mjukna, tillsätt matvete och fräs ett par minuter till. Slå på 1 dl vatten, salta lätt och låt småputtra till vattnet kokat in, tillsätt mer vatten om det behövs. När vetet börjar bli genomkokt men fortfarande är tuggigt, tillsätt den tinade spenaten och grädden. Låt koka ihop så att det blir krämigt. Smaka av med salt och svartpeppar.

Skala rotsellerin och skär i 2 mm tjocka skivor. Hetta upp olja i en stekpanna och stek skivorna ett par minuter på varje sida så att de blir gyllenbruna och nätt och jämnt mjuka. Salta och pressa citron över.

Toppa matveteotton med parmesan och servera med linssalladen och rotsellerichipsen till.

Jag önskar verkligen att jag kunde leverera en mer tilltalande bild, men jag är ju jämt så himla hungrig när det är dags för fotografering!

Salvia-nostalgi

Vissa kötträtter kan jag verkligen längta efter, inte för att jag saknar köttet i sig, men för att de utgör viktiga matminnen från min barndom. Mat kan vara så fruktansvärt nostalgiskt. 
En sådan rätt är kyckling med citron- och salviasås. Det var innan filéerna invaderade kyldisken, så det var bröst och vingar som gällde och mamma och pappa brukade plocka av köttet åt oss som vi sedan mosade ihop med ris och sås på våra tallrikar. Gräddigt, salviasmäktande och alldeles, alldeles underbart.

Man kan förstås byta ut kyckling mot quorn, men jag tycker inte att det är så himla skoj alltså. Jag har använt pumpa istället som rostas i ugnen innan den vänds ner i salviasåsen. 

Rostad pumpa med citron- och salviasås

5-6 portioner

1 butternutpumpa

1 stor vitlöksklyfta

1 tsk saliva

1/4-1/2 tsk salt

2 msk olivolja

4 dl mjölk

2 dl grädde

2 msk vetemjöl

2 tsk salvia

Skal av en citron

1 tsk citronsaft

1 grönsaksbuljongtärning

Salt, svartpeppar

1 dl rostade pumpakärnor

Ris till servering

Början med pumpan; dela den på längden, samt på mitten, i "midjan". Det underlättar skalandet. Om du känner dig lugn och harmonisk är det utmärkt att använda en kniv. I annat fall, välj potatisskalare. Skala pumpan till det orangefärgade köttet framträder. Dela den sedan i cirka en och en halv centimeter tjocka skivor.
Blanda pumpaskivorna med olivolja, pressad vitlök, salvia och salt. Fördela på en plåt och rosta i 200 grader. Det tar kanske 15-20 minuter. Pumpan ska vara mjuk men inte mosig.

Koka riset enligt förpackningens anvisningar.

Häll grädden och 3 dl av mjölken i en vid, tjockbottnad kastrull eller stekpanna och värm tills det börjar sjuda. Häll mjölet i en kopp och blanda gradvis ner den återstående mjölken. Häll mjölredningen i en stråle i stekpannan under omrörning. Tillsätt buljong, salvia, citronskal och citronsaft och låt sjuda under omrörning. Smaka av med salt och peppar.

Vänd ner de rostade pumpaskivorna i såsen och servera med ris och rostade pumpakärnor.

 

Det gröna sköna julbordet

Nu är det jul igen, och i köket hos min familj är det full aktivitet. Om tjugo minuter kommer gästerna droppa in till det sedvanliga juldagsjulbordet på Capellavägen. För mig är det lite som en personlig tradition att varje år lägga till nåt nytt på bordet, liksom för att kontrastera den köttyngda traditionen på alla tänkbara vis. Grön mat är lika med förnyelse, fräschör och oväntade smaker. Alla fester är en möjligheter att predika sitt budskap, diskret och förföriskt via smaklökarna. Nu inser jag ju att för många är poängen med julmat att man just gått och längtat ett helt år efter sin jansson eller sin skinkmacka eller vad det nu är. Men skitsamma, jag njuter ju själv av maten. Och likafullt av matlagningen, för den är möjlig tack vare två saker: 

1. Jag är ledig och relativt ostressad för första gången på flera månader. 

2. Jag är hemma hos mina föräldrar och kan på mitt bortskämda vis åtnjuta total finansiering av göttiga grejer.

Jag hoppas ju förstås alltid att några av er ska inspireras till att testa recepten, och om ni nu tänker att det är försent, ni har redan lagat all julmaten och ätit upp den, så tänk om! Dessa rätter är ganska löst knutna både till jultraditioner och årstiden, och går lika bra att laga i mellandagarna.

Först ut är en liten röra, som man kan äta till det mesta, men till exempel en bit knäckebröd.

Receptet kommer ursprungligen från den fantastiska kokboken Soppor, bröd och röror av Lisa Eisenman Frisk och Monica Eisenman. Jag har tagit bort ingredienser som granatäpplesirap och ajvar efter som jag aldrig har sånt hemma.

Rostad paprikaröra med valnötter

4-5 röda paprikor

3 dl valnötter

2 små pressade vitlöksklyftor

1- 2 skivor vitt bröd (gärna lite torrt)

1/2 tsk sambal oelek

1 tsk balsamvinäger

1/2 - 1 tsk salt

Svartpeppar

Sätt ugnen på 200 grader. Dela paprikorna på längden i halvor, ta bort kärnhuset och lägg den med skalsidan upp på en plåt med bakplåtspapper. Rosta dem i ugnen i cirka 20 minuter, eller tills skalet börjar svartna och det luktar sött och gott i hela köket. Låt paprikahalvorna svalna på plåten och dra sedan av skalet. Mixa med övriga ingredienser till en slät smet. Man kan tillsätta brödsmulor lite i taget beroende på hur lös man vill att röran ska vara. Smaka av med saltet och nymald svartpeppar.

Något annat jag tycker krävs bland alla inlagda och småvarma saker är en sallad. Och eftersom apelsinerna är så himla goda så här års blir det en citrusbaserad historia. Juligt och syrligt!

Citrussallad

3 apelsiner

2 blodgrape

1 liten rödlök

70 g ruccola

Balsamvinäger

En lite finare olivolja

Flingsalt

Svartpeppar

Skär bort skalet på citrusfrukterna, dela dem i halvor på längden och ta bort eventuella tjockare hinnor och kärnor i mitten. Skär i halvcentimeter tunna skivor. Skala och skiva löken så tunt du kan. Skölj ruccolasalladen och låt rinna av. Varva ingredienserna på ett fat eller i en skål och droppa olja och balsamvinäger, samt salta och peppra varje lager.

Till sist har jag gjort en rotfruktsbakelse med getostkräm och hasselnötpesto (ja ni hur hör gudomligt det låter), men detta då som skulle bli mitt mästerverk föll på en tveksam pesto, så jag får återkomma med ett eventuellt reviderat recept på det hela. Vådan av att experimentera i köket helt enkelt, men min stolthet är något sårad. 

Men god jul på er alla! (och håll ut, bakelsen kommer så småningom)

Sås!

Min pappa är en såsmästare. I mitt barndomshem har det så gott som alltid funnits en sås till varje rätt och den skall serveras i rikliga mängder. Många av dessa gräddiga kreationer är tyvärr intimt förknippade med någon typ av kött och det är inte alltid så lätt att hitta på ett vegetariskt dito som, så att säga, matchar såsen lika bra. 

Men så skickade min mamma ett recept på smörstekta rotfrukter och pasta, och när jag då hade cravings efter pappas citronsås, byggde jag om receptet lite. Palsternackor, morötter, purjo och citron älskar varandra! Parmesan älskar allt och alla.

Citron- och rotfruktspasta 

4 port

300 g spagetti

2 morötter

2 palsternackor

1 purjolök

1 msk smör

5 dl lätt crème fraîche

Skal och saft av en citron

1 grönsaksbuljongtärning

Svartpeppar, salt

2 dl nyriven parmesan

(Ruccola)

Skala morötter och palsternackor. Skär i cirka 2-3 mm tunna stavar. Skölj och ta bort det yttersta på purjon om det är träigt. Dela på längden, skär i 5 centimeter stora bitar och skär dessa i stavar på längden (de blir lite spänstigare då).

Koka pastan al dente. 

Hetta upp smöret i en stor panna eller kastrull, hiva ner alla grönsaker och fräs ett par minuter. Rör i crème fraîche, saft och skal av citron, samt smulad buljongtärning. Låt koka ihop ett par minuter tills grönsaker mjuknat, men fortfarande är spänstiga. Om du tycker att såsen blir för tunn kan du reda av med lite vetemjöl blandat med vatten. Smaka av med svartpeppar och salt. Tillsätt pastan och ta av från plattan. Rör om en stund så att pastan får suga åt sig av såsen.

Servera med massor av parmesan, och om plånboken tillåter, gärna en rejäl näve ruccola. 

Varför det är värt att frysa in en aldrig så liten skvätt kokosmjölk

Ofta när jag ska laga något bara av det jag råkar ha hemma, brukar det resultera i en ganska omaka blandning smaker och en plågsamt tydlig frånvaro av den där pricken över i:et. Vad det nu skulle vara, men ni vet, saker som är goda i sig själv. Pesto. Lite ost. Några nötter. Någon stackars överbliven inlagd sak, kanske en soltorkad tomat som gömt sig bakom marmeladen. Nånting som försöker vara mer än bara mat och som uppmuntrar den månadsgamla vitkålen till att åtminstone göra blygsamma anspråk på vara någon slags smakupplevelse. Sådana prickar har jag förstås redan gjort tabberas på när hushållskassan förordar skåpsrensning.

Men så händer det sig plötsligt att man i sina gömmor hittar ett par ingredienser som trivs alldeles utomordentligt bra ihop och inte behöver kompletteras med någonting. Detta recept är resultat av ett sådant lyckligt tillfälle.

Kokosbiffar med röd currry

cirka 4 port

5 dl kokta sojabönor

1 dl kokosmjölk

1-2 tsk röd currypasta

1/2 tsk salt

ströbröd och olja till stekning

Häll bönor och kokosmjölk i en bunke. Mixa stötvis med stavmixer (eller i matberedare) tills du får en smet. Jag brukar försöka se till så att den inte blir helt slät, utan lite grovkornig, men välj själv! Blanda ner currypasta, 2 tsk blir ganska starkt, men absolut inte oätligt. Tillsätt salt och smaka av. Gör små biffar, cirka en stor matsked är lagom tycker jag, och rulla dem i ströbröd. Stek på medelhög temperatur tills de blir gyllenbruna, och tänk på att inte ha för många i pannan samtidigt. (Det blir så jobbigt att vända. Jag är alltid övermodig och sen blir jag sur när biffarna blir fula. Gör inte som jag gör.)

Pålägget.

Detta kan vara mitt djupaste hjulspår i köket. Mackan. Eller rättare sagt det som ska ligga på den. På morgonen. När man är tja, ska vi säga, inte i sitt esse? 
Jag har två val när jag ställer klockan; antingen, stiga upp två timmar innan avgång så att mina hjärna sakta hinner vänja sig vid aktivitet medan jag påbörjar morgonens alla ritualer i sengångartempo. Eller, planera varenda rörelsemönster a la asperger-style kvällen innan. (Men det gör jag sällan för det får mig att känna mig så ospontan.)
Skämt åsido, jag längtar efter nya saker att lägga på min brödskiva på morgonen, men tillfället för roliga experiment infinner sig sällan. TIPS MOTTAGES TACKSAMT! 

Nu har jag i alla fall kommit på en kompis till min vän hummusen. Hen är blekt beigerödbrun och inte så bekväm med kameran så ni får nöja er med en beskrivning av innehållet:

Borlotticréme med soltorkade tomater

3 dl kokta borlottibönor 
1 stor vitlöksklyfta
1 gäng soltorkade tomater (ja, jag kollade inte så noga. Kanske 5-6 stycken)
1-2 msk olja från tomatburken
Salt och svart peppar

Japp. Mixa.