Den fantastiska getosten

Sannerligen säger jag eder, det finns ingenting som inte en getost kan råda bot på. Och när nu rotfrukterna tagit över i grönsaksdisken, och matsedeln går på repeat, så smyger getosten in och gör en total makeover på rödbetan och moroten. En sötsyrlig, jordig supertrio i pajformat. 

Rödbets- och morotspaj med chèvre

Pajdeg:
2 dl mandelmjöl
1 dl vetemjöl
2 msk vetekli
50 g smör
1 ägg

Fyllning:
2 morötter
3 rödbetor
1 lök
2 vitlöksklyftor
1 msk olja
1,5 tsk rosmarin
1-1,5 tsk salt
1 krm svartpeppar
4 ägg
2,5 dl standardmjölk
200 chèvre
0,5 dl riven lagrad ost
0,5 dl mandel

Blanda mjölerna, med salt och finfördelat smör till en grynig massa. Tillsätt ägget och rör snabbt ihop till en deg. Tryck ut den i en pajform, cirka 25 cm i diameter och nagga med en gaffel. Ställ in formen i kylen i minst en halvtimme.
Sätt ugnen på 200 grader. Förgrädda pajskalet i 7-10 minuter.
Skala och riv rotfrukterna grovt på rivjärn. Hacka lök och vitlök fint. Fräs löken i oljan ett par minuter och tillsätt morötter och rödbetor. Mortla rosmarin och tillsätt i pannan. Fräs tills grönsakerna börjar mjukna. Smaka av med 0,5-1 tsk salt och svartpeppar. Ställ åt sidan.
Skiva getosten. Hacka mandeln grovt. Vispa ihop ägg och mjölk och tillsätt 1 tsk salt.
Varva rotfruktsfräset med getosten i pajskalet och häll på äggstanningen. Strö över riven ost och hackad mandel. Grädda i 40-45 minuter, tills pajen stannat. Om pajskalet blir för mörkt, täck kanterna med folie. Låt vila några minuter innan servering.

Himmelsk röra

... var den bedrägliga rubriken under vilken man kunde stoppa in allsköns olycksaliga rester när jag gick på mellanstadiet. Himmelsk röra bådade aldrig gott, och jag undrar än idag hur kökspersonalen inte kunde komma på något bättre än att blanda ut gamla köttfärsrester med torrt ris, eller slänga ner alltsammans i en makaronipudding.
Nåväl, när man tar bort touchen av storkök och unnar sig rätten att göra något slags urval, kan det vara ett ganska roligt sätt att laga mat på - att låta diverse bortglömda saker i kyl och skafferi beblanda sig med varandra.

Att göra chipsliknande saker av rotselleri har jag lärt mig av min fina vän Johanna, så sänd era tacksamma tankar till henne när ni avnjuter härligheterna!

Grön matvete-otto med rotsellerichips och linssallad
2 portioner

MATVETE-OTTO
1 vitlöksklyfta
1 liten gul lök
1 dl matvete
1/2 msk olivolja
200 g spenat (frusen går utmärkt)
2 msk grädde
Salt, svartpeppar

1/2 riven parmesanost (eller billigare dito)

LINSSALLAD
1 dl röda linser
1/2 buljongtärning
2 msk finhackad rödlök
4-5 soltorkade tomater i olja
1/2 äpple
1/2 balsamvinäger
Salt och svartpeppar

ROTSELLERICHIPS
En rejäl klyfta rotselleri (kanske typ 150-200 g)
1/4 citron
Olivolja
Salt

Börja med linssalladen. Koka linserna i cirka 1,5 dl vatten + buljongtärning i 3-5 minuter. De ska vara riktigt al dente. Låt svalna i kastrullen. Hacka rödlök och tomater, skär äpplet i små bitar. Blanda ner i linserna, häll på vinäger, salta och peppra. 

Hacka lök och vitlök fint. Fräs på svag värme i oljan tills den börjar mjukna, tillsätt matvete och fräs ett par minuter till. Slå på 1 dl vatten, salta lätt och låt småputtra till vattnet kokat in, tillsätt mer vatten om det behövs. När vetet börjar bli genomkokt men fortfarande är tuggigt, tillsätt den tinade spenaten och grädden. Låt koka ihop så att det blir krämigt. Smaka av med salt och svartpeppar.

Skala rotsellerin och skär i 2 mm tjocka skivor. Hetta upp olja i en stekpanna och stek skivorna ett par minuter på varje sida så att de blir gyllenbruna och nätt och jämnt mjuka. Salta och pressa citron över.

Toppa matveteotton med parmesan och servera med linssalladen och rotsellerichipsen till.

Jag önskar verkligen att jag kunde leverera en mer tilltalande bild, men jag är ju jämt så himla hungrig när det är dags för fotografering!

Det gröna sköna julbordet

Nu är det jul igen, och i köket hos min familj är det full aktivitet. Om tjugo minuter kommer gästerna droppa in till det sedvanliga juldagsjulbordet på Capellavägen. För mig är det lite som en personlig tradition att varje år lägga till nåt nytt på bordet, liksom för att kontrastera den köttyngda traditionen på alla tänkbara vis. Grön mat är lika med förnyelse, fräschör och oväntade smaker. Alla fester är en möjligheter att predika sitt budskap, diskret och förföriskt via smaklökarna. Nu inser jag ju att för många är poängen med julmat att man just gått och längtat ett helt år efter sin jansson eller sin skinkmacka eller vad det nu är. Men skitsamma, jag njuter ju själv av maten. Och likafullt av matlagningen, för den är möjlig tack vare två saker: 

1. Jag är ledig och relativt ostressad för första gången på flera månader. 

2. Jag är hemma hos mina föräldrar och kan på mitt bortskämda vis åtnjuta total finansiering av göttiga grejer.

Jag hoppas ju förstås alltid att några av er ska inspireras till att testa recepten, och om ni nu tänker att det är försent, ni har redan lagat all julmaten och ätit upp den, så tänk om! Dessa rätter är ganska löst knutna både till jultraditioner och årstiden, och går lika bra att laga i mellandagarna.

Först ut är en liten röra, som man kan äta till det mesta, men till exempel en bit knäckebröd.

Receptet kommer ursprungligen från den fantastiska kokboken Soppor, bröd och röror av Lisa Eisenman Frisk och Monica Eisenman. Jag har tagit bort ingredienser som granatäpplesirap och ajvar efter som jag aldrig har sånt hemma.

Rostad paprikaröra med valnötter

4-5 röda paprikor

3 dl valnötter

2 små pressade vitlöksklyftor

1- 2 skivor vitt bröd (gärna lite torrt)

1/2 tsk sambal oelek

1 tsk balsamvinäger

1/2 - 1 tsk salt

Svartpeppar

Sätt ugnen på 200 grader. Dela paprikorna på längden i halvor, ta bort kärnhuset och lägg den med skalsidan upp på en plåt med bakplåtspapper. Rosta dem i ugnen i cirka 20 minuter, eller tills skalet börjar svartna och det luktar sött och gott i hela köket. Låt paprikahalvorna svalna på plåten och dra sedan av skalet. Mixa med övriga ingredienser till en slät smet. Man kan tillsätta brödsmulor lite i taget beroende på hur lös man vill att röran ska vara. Smaka av med saltet och nymald svartpeppar.

Något annat jag tycker krävs bland alla inlagda och småvarma saker är en sallad. Och eftersom apelsinerna är så himla goda så här års blir det en citrusbaserad historia. Juligt och syrligt!

Citrussallad

3 apelsiner

2 blodgrape

1 liten rödlök

70 g ruccola

Balsamvinäger

En lite finare olivolja

Flingsalt

Svartpeppar

Skär bort skalet på citrusfrukterna, dela dem i halvor på längden och ta bort eventuella tjockare hinnor och kärnor i mitten. Skär i halvcentimeter tunna skivor. Skala och skiva löken så tunt du kan. Skölj ruccolasalladen och låt rinna av. Varva ingredienserna på ett fat eller i en skål och droppa olja och balsamvinäger, samt salta och peppra varje lager.

Till sist har jag gjort en rotfruktsbakelse med getostkräm och hasselnötpesto (ja ni hur hör gudomligt det låter), men detta då som skulle bli mitt mästerverk föll på en tveksam pesto, så jag får återkomma med ett eventuellt reviderat recept på det hela. Vådan av att experimentera i köket helt enkelt, men min stolthet är något sårad. 

Men god jul på er alla! (och håll ut, bakelsen kommer så småningom)

Sås!

Min pappa är en såsmästare. I mitt barndomshem har det så gott som alltid funnits en sås till varje rätt och den skall serveras i rikliga mängder. Många av dessa gräddiga kreationer är tyvärr intimt förknippade med någon typ av kött och det är inte alltid så lätt att hitta på ett vegetariskt dito som, så att säga, matchar såsen lika bra. 

Men så skickade min mamma ett recept på smörstekta rotfrukter och pasta, och när jag då hade cravings efter pappas citronsås, byggde jag om receptet lite. Palsternackor, morötter, purjo och citron älskar varandra! Parmesan älskar allt och alla.

Citron- och rotfruktspasta 

4 port

300 g spagetti

2 morötter

2 palsternackor

1 purjolök

1 msk smör

5 dl lätt crème fraîche

Skal och saft av en citron

1 grönsaksbuljongtärning

Svartpeppar, salt

2 dl nyriven parmesan

(Ruccola)

Skala morötter och palsternackor. Skär i cirka 2-3 mm tunna stavar. Skölj och ta bort det yttersta på purjon om det är träigt. Dela på längden, skär i 5 centimeter stora bitar och skär dessa i stavar på längden (de blir lite spänstigare då).

Koka pastan al dente. 

Hetta upp smöret i en stor panna eller kastrull, hiva ner alla grönsaker och fräs ett par minuter. Rör i crème fraîche, saft och skal av citron, samt smulad buljongtärning. Låt koka ihop ett par minuter tills grönsaker mjuknat, men fortfarande är spänstiga. Om du tycker att såsen blir för tunn kan du reda av med lite vetemjöl blandat med vatten. Smaka av med svartpeppar och salt. Tillsätt pastan och ta av från plattan. Rör om en stund så att pastan får suga åt sig av såsen.

Servera med massor av parmesan, och om plånboken tillåter, gärna en rejäl näve ruccola.