Himmelsk röra

... var den bedrägliga rubriken under vilken man kunde stoppa in allsköns olycksaliga rester när jag gick på mellanstadiet. Himmelsk röra bådade aldrig gott, och jag undrar än idag hur kökspersonalen inte kunde komma på något bättre än att blanda ut gamla köttfärsrester med torrt ris, eller slänga ner alltsammans i en makaronipudding.
Nåväl, när man tar bort touchen av storkök och unnar sig rätten att göra något slags urval, kan det vara ett ganska roligt sätt att laga mat på - att låta diverse bortglömda saker i kyl och skafferi beblanda sig med varandra.

Att göra chipsliknande saker av rotselleri har jag lärt mig av min fina vän Johanna, så sänd era tacksamma tankar till henne när ni avnjuter härligheterna!

Grön matvete-otto med rotsellerichips och linssallad
2 portioner

MATVETE-OTTO
1 vitlöksklyfta
1 liten gul lök
1 dl matvete
1/2 msk olivolja
200 g spenat (frusen går utmärkt)
2 msk grädde
Salt, svartpeppar

1/2 riven parmesanost (eller billigare dito)

LINSSALLAD
1 dl röda linser
1/2 buljongtärning
2 msk finhackad rödlök
4-5 soltorkade tomater i olja
1/2 äpple
1/2 balsamvinäger
Salt och svartpeppar

ROTSELLERICHIPS
En rejäl klyfta rotselleri (kanske typ 150-200 g)
1/4 citron
Olivolja
Salt

Börja med linssalladen. Koka linserna i cirka 1,5 dl vatten + buljongtärning i 3-5 minuter. De ska vara riktigt al dente. Låt svalna i kastrullen. Hacka rödlök och tomater, skär äpplet i små bitar. Blanda ner i linserna, häll på vinäger, salta och peppra. 

Hacka lök och vitlök fint. Fräs på svag värme i oljan tills den börjar mjukna, tillsätt matvete och fräs ett par minuter till. Slå på 1 dl vatten, salta lätt och låt småputtra till vattnet kokat in, tillsätt mer vatten om det behövs. När vetet börjar bli genomkokt men fortfarande är tuggigt, tillsätt den tinade spenaten och grädden. Låt koka ihop så att det blir krämigt. Smaka av med salt och svartpeppar.

Skala rotsellerin och skär i 2 mm tjocka skivor. Hetta upp olja i en stekpanna och stek skivorna ett par minuter på varje sida så att de blir gyllenbruna och nätt och jämnt mjuka. Salta och pressa citron över.

Toppa matveteotton med parmesan och servera med linssalladen och rotsellerichipsen till.

Jag önskar verkligen att jag kunde leverera en mer tilltalande bild, men jag är ju jämt så himla hungrig när det är dags för fotografering!

Salvia-nostalgi

Vissa kötträtter kan jag verkligen längta efter, inte för att jag saknar köttet i sig, men för att de utgör viktiga matminnen från min barndom. Mat kan vara så fruktansvärt nostalgiskt. 
En sådan rätt är kyckling med citron- och salviasås. Det var innan filéerna invaderade kyldisken, så det var bröst och vingar som gällde och mamma och pappa brukade plocka av köttet åt oss som vi sedan mosade ihop med ris och sås på våra tallrikar. Gräddigt, salviasmäktande och alldeles, alldeles underbart.

Man kan förstås byta ut kyckling mot quorn, men jag tycker inte att det är så himla skoj alltså. Jag har använt pumpa istället som rostas i ugnen innan den vänds ner i salviasåsen. 

Rostad pumpa med citron- och salviasås

5-6 portioner

1 butternutpumpa

1 stor vitlöksklyfta

1 tsk saliva

1/4-1/2 tsk salt

2 msk olivolja

4 dl mjölk

2 dl grädde

2 msk vetemjöl

2 tsk salvia

Skal av en citron

1 tsk citronsaft

1 grönsaksbuljongtärning

Salt, svartpeppar

1 dl rostade pumpakärnor

Ris till servering

Början med pumpan; dela den på längden, samt på mitten, i "midjan". Det underlättar skalandet. Om du känner dig lugn och harmonisk är det utmärkt att använda en kniv. I annat fall, välj potatisskalare. Skala pumpan till det orangefärgade köttet framträder. Dela den sedan i cirka en och en halv centimeter tjocka skivor.
Blanda pumpaskivorna med olivolja, pressad vitlök, salvia och salt. Fördela på en plåt och rosta i 200 grader. Det tar kanske 15-20 minuter. Pumpan ska vara mjuk men inte mosig.

Koka riset enligt förpackningens anvisningar.

Häll grädden och 3 dl av mjölken i en vid, tjockbottnad kastrull eller stekpanna och värm tills det börjar sjuda. Häll mjölet i en kopp och blanda gradvis ner den återstående mjölken. Häll mjölredningen i en stråle i stekpannan under omrörning. Tillsätt buljong, salvia, citronskal och citronsaft och låt sjuda under omrörning. Smaka av med salt och peppar.

Vänd ner de rostade pumpaskivorna i såsen och servera med ris och rostade pumpakärnor.

 

Det gröna sköna julbordet

Nu är det jul igen, och i köket hos min familj är det full aktivitet. Om tjugo minuter kommer gästerna droppa in till det sedvanliga juldagsjulbordet på Capellavägen. För mig är det lite som en personlig tradition att varje år lägga till nåt nytt på bordet, liksom för att kontrastera den köttyngda traditionen på alla tänkbara vis. Grön mat är lika med förnyelse, fräschör och oväntade smaker. Alla fester är en möjligheter att predika sitt budskap, diskret och förföriskt via smaklökarna. Nu inser jag ju att för många är poängen med julmat att man just gått och längtat ett helt år efter sin jansson eller sin skinkmacka eller vad det nu är. Men skitsamma, jag njuter ju själv av maten. Och likafullt av matlagningen, för den är möjlig tack vare två saker: 

1. Jag är ledig och relativt ostressad för första gången på flera månader. 

2. Jag är hemma hos mina föräldrar och kan på mitt bortskämda vis åtnjuta total finansiering av göttiga grejer.

Jag hoppas ju förstås alltid att några av er ska inspireras till att testa recepten, och om ni nu tänker att det är försent, ni har redan lagat all julmaten och ätit upp den, så tänk om! Dessa rätter är ganska löst knutna både till jultraditioner och årstiden, och går lika bra att laga i mellandagarna.

Först ut är en liten röra, som man kan äta till det mesta, men till exempel en bit knäckebröd.

Receptet kommer ursprungligen från den fantastiska kokboken Soppor, bröd och röror av Lisa Eisenman Frisk och Monica Eisenman. Jag har tagit bort ingredienser som granatäpplesirap och ajvar efter som jag aldrig har sånt hemma.

Rostad paprikaröra med valnötter

4-5 röda paprikor

3 dl valnötter

2 små pressade vitlöksklyftor

1- 2 skivor vitt bröd (gärna lite torrt)

1/2 tsk sambal oelek

1 tsk balsamvinäger

1/2 - 1 tsk salt

Svartpeppar

Sätt ugnen på 200 grader. Dela paprikorna på längden i halvor, ta bort kärnhuset och lägg den med skalsidan upp på en plåt med bakplåtspapper. Rosta dem i ugnen i cirka 20 minuter, eller tills skalet börjar svartna och det luktar sött och gott i hela köket. Låt paprikahalvorna svalna på plåten och dra sedan av skalet. Mixa med övriga ingredienser till en slät smet. Man kan tillsätta brödsmulor lite i taget beroende på hur lös man vill att röran ska vara. Smaka av med saltet och nymald svartpeppar.

Något annat jag tycker krävs bland alla inlagda och småvarma saker är en sallad. Och eftersom apelsinerna är så himla goda så här års blir det en citrusbaserad historia. Juligt och syrligt!

Citrussallad

3 apelsiner

2 blodgrape

1 liten rödlök

70 g ruccola

Balsamvinäger

En lite finare olivolja

Flingsalt

Svartpeppar

Skär bort skalet på citrusfrukterna, dela dem i halvor på längden och ta bort eventuella tjockare hinnor och kärnor i mitten. Skär i halvcentimeter tunna skivor. Skala och skiva löken så tunt du kan. Skölj ruccolasalladen och låt rinna av. Varva ingredienserna på ett fat eller i en skål och droppa olja och balsamvinäger, samt salta och peppra varje lager.

Till sist har jag gjort en rotfruktsbakelse med getostkräm och hasselnötpesto (ja ni hur hör gudomligt det låter), men detta då som skulle bli mitt mästerverk föll på en tveksam pesto, så jag får återkomma med ett eventuellt reviderat recept på det hela. Vådan av att experimentera i köket helt enkelt, men min stolthet är något sårad. 

Men god jul på er alla! (och håll ut, bakelsen kommer så småningom)

Sås!

Min pappa är en såsmästare. I mitt barndomshem har det så gott som alltid funnits en sås till varje rätt och den skall serveras i rikliga mängder. Många av dessa gräddiga kreationer är tyvärr intimt förknippade med någon typ av kött och det är inte alltid så lätt att hitta på ett vegetariskt dito som, så att säga, matchar såsen lika bra. 

Men så skickade min mamma ett recept på smörstekta rotfrukter och pasta, och när jag då hade cravings efter pappas citronsås, byggde jag om receptet lite. Palsternackor, morötter, purjo och citron älskar varandra! Parmesan älskar allt och alla.

Citron- och rotfruktspasta 

4 port

300 g spagetti

2 morötter

2 palsternackor

1 purjolök

1 msk smör

5 dl lätt crème fraîche

Skal och saft av en citron

1 grönsaksbuljongtärning

Svartpeppar, salt

2 dl nyriven parmesan

(Ruccola)

Skala morötter och palsternackor. Skär i cirka 2-3 mm tunna stavar. Skölj och ta bort det yttersta på purjon om det är träigt. Dela på längden, skär i 5 centimeter stora bitar och skär dessa i stavar på längden (de blir lite spänstigare då).

Koka pastan al dente. 

Hetta upp smöret i en stor panna eller kastrull, hiva ner alla grönsaker och fräs ett par minuter. Rör i crème fraîche, saft och skal av citron, samt smulad buljongtärning. Låt koka ihop ett par minuter tills grönsaker mjuknat, men fortfarande är spänstiga. Om du tycker att såsen blir för tunn kan du reda av med lite vetemjöl blandat med vatten. Smaka av med svartpeppar och salt. Tillsätt pastan och ta av från plattan. Rör om en stund så att pastan får suga åt sig av såsen.

Servera med massor av parmesan, och om plånboken tillåter, gärna en rejäl näve ruccola. 

Varför det är värt att frysa in en aldrig så liten skvätt kokosmjölk

Ofta när jag ska laga något bara av det jag råkar ha hemma, brukar det resultera i en ganska omaka blandning smaker och en plågsamt tydlig frånvaro av den där pricken över i:et. Vad det nu skulle vara, men ni vet, saker som är goda i sig själv. Pesto. Lite ost. Några nötter. Någon stackars överbliven inlagd sak, kanske en soltorkad tomat som gömt sig bakom marmeladen. Nånting som försöker vara mer än bara mat och som uppmuntrar den månadsgamla vitkålen till att åtminstone göra blygsamma anspråk på vara någon slags smakupplevelse. Sådana prickar har jag förstås redan gjort tabberas på när hushållskassan förordar skåpsrensning.

Men så händer det sig plötsligt att man i sina gömmor hittar ett par ingredienser som trivs alldeles utomordentligt bra ihop och inte behöver kompletteras med någonting. Detta recept är resultat av ett sådant lyckligt tillfälle.

Kokosbiffar med röd currry

cirka 4 port

5 dl kokta sojabönor

1 dl kokosmjölk

1-2 tsk röd currypasta

1/2 tsk salt

ströbröd och olja till stekning

Häll bönor och kokosmjölk i en bunke. Mixa stötvis med stavmixer (eller i matberedare) tills du får en smet. Jag brukar försöka se till så att den inte blir helt slät, utan lite grovkornig, men välj själv! Blanda ner currypasta, 2 tsk blir ganska starkt, men absolut inte oätligt. Tillsätt salt och smaka av. Gör små biffar, cirka en stor matsked är lagom tycker jag, och rulla dem i ströbröd. Stek på medelhög temperatur tills de blir gyllenbruna, och tänk på att inte ha för många i pannan samtidigt. (Det blir så jobbigt att vända. Jag är alltid övermodig och sen blir jag sur när biffarna blir fula. Gör inte som jag gör.)

Pålägget.

Detta kan vara mitt djupaste hjulspår i köket. Mackan. Eller rättare sagt det som ska ligga på den. På morgonen. När man är tja, ska vi säga, inte i sitt esse? 
Jag har två val när jag ställer klockan; antingen, stiga upp två timmar innan avgång så att mina hjärna sakta hinner vänja sig vid aktivitet medan jag påbörjar morgonens alla ritualer i sengångartempo. Eller, planera varenda rörelsemönster a la asperger-style kvällen innan. (Men det gör jag sällan för det får mig att känna mig så ospontan.)
Skämt åsido, jag längtar efter nya saker att lägga på min brödskiva på morgonen, men tillfället för roliga experiment infinner sig sällan. TIPS MOTTAGES TACKSAMT! 

Nu har jag i alla fall kommit på en kompis till min vän hummusen. Hen är blekt beigerödbrun och inte så bekväm med kameran så ni får nöja er med en beskrivning av innehållet:

Borlotticréme med soltorkade tomater

3 dl kokta borlottibönor 
1 stor vitlöksklyfta
1 gäng soltorkade tomater (ja, jag kollade inte så noga. Kanske 5-6 stycken)
1-2 msk olja från tomatburken
Salt och svart peppar

Japp. Mixa.

Tillbaka till GRYTAN!

Kanske är det inte så längre, men när jag blev vegetarian i början av detta årtusendet, raljerades det ofta över de sorgliga grönsaksgrytorna från 70-talet. De fick, nästan ensamma, stå till svars för vegetarianismens bristande attraktionskraft och som nybliven anhängare försäkrade jag ofta oroliga gourméer i min närhet att det visst fanns många andra typer av köttfria rätter att laga.

Och detta har alltså hållit mig borta från långkok och puttrande grytor, i 10 år! Men detta är hösten då jag ber 70-talet om ursäkt för min arroganta hållning, och beger mig på jakt efter roliga, mustiga (ursäkta, men jag måste bara få använda detta ord i sammanhänget. Jag menar, vad är mustigt, om inte en gryta? Nej, just det) och köttfria grytor! Med tuggmotstånd och krämiga såser! Hurra!

Först ut blir en indisk kikärtsgryta. Jag är tyvärr inte den som fixar riktigt starka kryddblandningar, så om du gillar hetthetthett, kan du nog ösa på lite mer på samtliga kryddor, eller besöka den här grymma sidan. Receptet ger en brutal mängd mat, men skolan börjar ju imorgon! (Dvs dags att ladda frysen.)

Indisk kikärts- och grönsaksgryta för mesiga magar

7 frikostiga portioner

2 gula lökar

3 vitlöksklyftor

1 msk riven ingefära

1 tsk kanel

1,5 tsk stött kardemumma

2 tsk spiskummin

1 tsk cayennepeppar

0,5 liter grönsaksbuljong

1 burk kokosmjölk

1 liter grovt hackade champinjoner

1 zucchini

4 stora morötter

1 blomkålshuvud

1 liter kokta kikärtor

Redning: 3-4 msk vetemjöl

1,5 dl vatten

1,5 tsk salt (smaka av)

2 tsk strösocker

1 msk citronsaft

Börja med svampen. Hacka och fräs i en torr panna tills vattnet fäller ut och den har krympt till cirka en tredjedel. Lägg åt sidan. Skär zuccini i bitar och fräs snabbt i smör, ta av när det fortfarande är mycket spänst kvar.

Hacka lök, skala och skär morötterna i bitar, bryt blomkålen i små buketter. Riv vitlök och ingefära.

Fräs löken på svag värme i ett par minuter, tillsätt vitlök och ingefära. Fräs nån minut, tillsätt alla kryddor och fräs lite till. Tillsätt morötterna, fräs en minut och slå sedan på buljongen. Koka ett par minuter och tillsätt sedan blomkål och kikärtor. Tillsätt kokosmjölk och låt puttra tills blomkålen börjar mjukna. OBS! Här är den kritiska punkten! Fundera på hur mycket tuggighet du vill att grönsakerna ska ha i slutändan, och betänk sedan att grytan ska puttra en liten stund till medan du reder, smakar av och skramlar med skalrester, tillbehör och letar efter rena gafflar.

Blanda mjöl och vatten till en redning och häll i en fin stråle ner i grytan under omrörning. Sänk sedan värmen så att det bara sjuder, tillsätt zuccini och svamp, låt sjuda sakta några minuter medan du smakar av med citronsaft, salt och socker.