Varför det är värt att frysa in en aldrig så liten skvätt kokosmjölk

Ofta när jag ska laga något bara av det jag råkar ha hemma, brukar det resultera i en ganska omaka blandning smaker och en plågsamt tydlig frånvaro av den där pricken över i:et. Vad det nu skulle vara, men ni vet, saker som är goda i sig själv. Pesto. Lite ost. Några nötter. Någon stackars överbliven inlagd sak, kanske en soltorkad tomat som gömt sig bakom marmeladen. Nånting som försöker vara mer än bara mat och som uppmuntrar den månadsgamla vitkålen till att åtminstone göra blygsamma anspråk på vara någon slags smakupplevelse. Sådana prickar har jag förstås redan gjort tabberas på när hushållskassan förordar skåpsrensning.

Men så händer det sig plötsligt att man i sina gömmor hittar ett par ingredienser som trivs alldeles utomordentligt bra ihop och inte behöver kompletteras med någonting. Detta recept är resultat av ett sådant lyckligt tillfälle.

Kokosbiffar med röd currry

cirka 4 port

5 dl kokta sojabönor

1 dl kokosmjölk

1-2 tsk röd currypasta

1/2 tsk salt

ströbröd och olja till stekning

Häll bönor och kokosmjölk i en bunke. Mixa stötvis med stavmixer (eller i matberedare) tills du får en smet. Jag brukar försöka se till så att den inte blir helt slät, utan lite grovkornig, men välj själv! Blanda ner currypasta, 2 tsk blir ganska starkt, men absolut inte oätligt. Tillsätt salt och smaka av. Gör små biffar, cirka en stor matsked är lagom tycker jag, och rulla dem i ströbröd. Stek på medelhög temperatur tills de blir gyllenbruna, och tänk på att inte ha för många i pannan samtidigt. (Det blir så jobbigt att vända. Jag är alltid övermodig och sen blir jag sur när biffarna blir fula. Gör inte som jag gör.)

Pålägget.

Detta kan vara mitt djupaste hjulspår i köket. Mackan. Eller rättare sagt det som ska ligga på den. På morgonen. När man är tja, ska vi säga, inte i sitt esse? 
Jag har två val när jag ställer klockan; antingen, stiga upp två timmar innan avgång så att mina hjärna sakta hinner vänja sig vid aktivitet medan jag påbörjar morgonens alla ritualer i sengångartempo. Eller, planera varenda rörelsemönster a la asperger-style kvällen innan. (Men det gör jag sällan för det får mig att känna mig så ospontan.)
Skämt åsido, jag längtar efter nya saker att lägga på min brödskiva på morgonen, men tillfället för roliga experiment infinner sig sällan. TIPS MOTTAGES TACKSAMT! 

Nu har jag i alla fall kommit på en kompis till min vän hummusen. Hen är blekt beigerödbrun och inte så bekväm med kameran så ni får nöja er med en beskrivning av innehållet:

Borlotticréme med soltorkade tomater

3 dl kokta borlottibönor 
1 stor vitlöksklyfta
1 gäng soltorkade tomater (ja, jag kollade inte så noga. Kanske 5-6 stycken)
1-2 msk olja från tomatburken
Salt och svart peppar

Japp. Mixa.

Tillbaka till GRYTAN!

Kanske är det inte så längre, men när jag blev vegetarian i början av detta årtusendet, raljerades det ofta över de sorgliga grönsaksgrytorna från 70-talet. De fick, nästan ensamma, stå till svars för vegetarianismens bristande attraktionskraft och som nybliven anhängare försäkrade jag ofta oroliga gourméer i min närhet att det visst fanns många andra typer av köttfria rätter att laga.

Och detta har alltså hållit mig borta från långkok och puttrande grytor, i 10 år! Men detta är hösten då jag ber 70-talet om ursäkt för min arroganta hållning, och beger mig på jakt efter roliga, mustiga (ursäkta, men jag måste bara få använda detta ord i sammanhänget. Jag menar, vad är mustigt, om inte en gryta? Nej, just det) och köttfria grytor! Med tuggmotstånd och krämiga såser! Hurra!

Först ut blir en indisk kikärtsgryta. Jag är tyvärr inte den som fixar riktigt starka kryddblandningar, så om du gillar hetthetthett, kan du nog ösa på lite mer på samtliga kryddor, eller besöka den här grymma sidan. Receptet ger en brutal mängd mat, men skolan börjar ju imorgon! (Dvs dags att ladda frysen.)

Indisk kikärts- och grönsaksgryta för mesiga magar

7 frikostiga portioner

2 gula lökar

3 vitlöksklyftor

1 msk riven ingefära

1 tsk kanel

1,5 tsk stött kardemumma

2 tsk spiskummin

1 tsk cayennepeppar

0,5 liter grönsaksbuljong

1 burk kokosmjölk

1 liter grovt hackade champinjoner

1 zucchini

4 stora morötter

1 blomkålshuvud

1 liter kokta kikärtor

Redning: 3-4 msk vetemjöl

1,5 dl vatten

1,5 tsk salt (smaka av)

2 tsk strösocker

1 msk citronsaft

Börja med svampen. Hacka och fräs i en torr panna tills vattnet fäller ut och den har krympt till cirka en tredjedel. Lägg åt sidan. Skär zuccini i bitar och fräs snabbt i smör, ta av när det fortfarande är mycket spänst kvar.

Hacka lök, skala och skär morötterna i bitar, bryt blomkålen i små buketter. Riv vitlök och ingefära.

Fräs löken på svag värme i ett par minuter, tillsätt vitlök och ingefära. Fräs nån minut, tillsätt alla kryddor och fräs lite till. Tillsätt morötterna, fräs en minut och slå sedan på buljongen. Koka ett par minuter och tillsätt sedan blomkål och kikärtor. Tillsätt kokosmjölk och låt puttra tills blomkålen börjar mjukna. OBS! Här är den kritiska punkten! Fundera på hur mycket tuggighet du vill att grönsakerna ska ha i slutändan, och betänk sedan att grytan ska puttra en liten stund till medan du reder, smakar av och skramlar med skalrester, tillbehör och letar efter rena gafflar.

Blanda mjöl och vatten till en redning och häll i en fin stråle ner i grytan under omrörning. Sänk sedan värmen så att det bara sjuder, tillsätt zuccini och svamp, låt sjuda sakta några minuter medan du smakar av med citronsaft, salt och socker.